1831-1910 Swiss Albert Anker Galleries During his studies, Anker produced a series of works with historical and biblical themes, including paintings of Luther and Calvin. Soon after returning to Ins, though, he turned to what would become his signature theme: the everyday life of people in rural communities. His paintings depict his fellow citizens in an unpretentious and plain manner, without idealising country life, but also without the critical examination of social conditions that can be found in the works of contemporaries such as Daumier, Courbet or Millet. Although Anker did paint occasional scenes with a social significance, such as visits by usurers or charlatans to the village, his affirmative and idealistic Christian world-view did not include an inclination to issue any sort of overt challenge. Also prominent in Anker's work are the more than 30 still lifes he created. They depict both rural and urban table settings in the tradition of Chardin, their realist solidity reflecting Anker's vision of a harmonic and stable world order. In addition, Anker created hundreds of commissioned watercolours and drawings, mostly portraits and illustrations, including for an edition of Jeremias Gotthelf's collected works. To provide for a steady income, Anker also decorated more than 500 faience plates for the Alsatian producer Theodore Deck. Anker was quick to reach his artistic objectives and never strayed from his chosen path. His works, though, exude a sense of conciliation and understanding as well as a calm trust in Swiss democracy; they are executed with great skill, providing brilliance to everyday scenes through subtle choices in colouring and lighting. Their parochial motives belie the open-mindedness towards contemporary European art and events that Anker's correspondence reflects.  Related Paintings of Albert Anker :. | still life with wine and chestnuts | The Creche | Huftbild eines Madchens | Bildnis eines Knaben | The Artist's Daughter Louise |
Related Artists:
Franz Xaver Kosler
Vienna 1864-1905
Ludwig Deutsch
Austrian-born French Academic Painter, 1855-1935
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.